Spegeln

Kommentarer av Richard Lang

“Men jag kan se mitt ansikte i spegeln …”

Spegeln visar hur du ser ut – ditt utseende.

Vilka av dina olika utseenden som spegeln visar är beroende av var du placerar spegeln.

 På armslängds avstånd visar den ditt ansikte. Detta är mer eller mindre vad andra uppfattar inom det avståndet. (För andra är ditt ansikte rättvänt som på ett fotografi jämfört med vad du ser i spegeln.)

 

 

 

 





För spegeln närmare och du får en något
annorlunda bild. Det är återigen likt vad andra ser på det här närmare avståndet.

 



När du för spegeln helt fram till dig så får du en suddighet – detta är spegelns inre gräns. Någon annan som tittar på dig från det här avståndet skulle också se en suddighet.

Spegeln är ett fantastiskt redskap som hjälper dig att bli medveten om hur du ser ut sedd från olika avstånd. Den bekräftar att ditt utseende ändras med avståndet.




Placera en stor spegel längre bort och du kommer att se hela din kropp. På det avståndet skulle också andra se dig från topp till tå. Bara inom det här avståndet manifesteras hela din kropp.

 

 

 

 









Lägg märke till hur din kropp där i spegeln har ett huvud överst men din verkliga kropp – den som du ser när du tittar neråt – är utan huvud och med den motsatta enden uppåt (och din vänstra sida är den där spegelpersonens högra …)

 

 

 

 
Om du föreställer dig en stor spegel uppe i himlen som rör sig bort från dig så skulle du se hur ditt människoutseende skulle krympa till en prick och ersättas med den lokala omgivningen – hus, vägar, fält och därefter ersättas av ditt land och sen av kontinenten osv. Detta är också vad observatörer som tittade på dig från ett flygplan eller en rymdraket skulle se. På nära håll ser du ditt individuella ansikte i spegeln, på större avstånd ditt urbana och därefter ditt nationella ansikte. Vart och ett är en giltig bild av dig, ett viktigt lager i din identitet. Ibland identifierar vi oss helt med vår bygd, stad, land …







Föreställ dig en spegel på månen. Vad skulle den innehålla? Det vackra jordklotet. Håll en spegel på armslängds avstånd och du ser ett människoansikte: föreställ dig en spegel på månen och du skulle se ditt planetariska ansikte. Du behöver båda ansiktena, båda kropparna. Hur skulle du kunna andas utan vare sig dina lungor eller din atmosfär? Ditt liv är beroende av båda dessa lager.

Vad skulle spegeln visa på ett ännu större avstånd? Din solkropp och därefter din galaktiska kropp. Du kan inte heller existera utan dessa kroppar.

Arketypiska bilder av dessa lager dyker ibland upp i vårt medvetande i våra drömmar. Djupt ner vet vi att vi är långt vidsträcktare och djupare än bara vårt mänskliga själv.





Spegeln bekräftar sålunda det som vetenskapen rapporterar. Din mänskliga identitet är endast ett lager i ett lök-liknande system av många lager.

Vem är då i centrum av alla dessa lager? Vem eller vad är alla dessa utseenden utseenden av?
Spegeln kan inte visa det för dig för du kan inte rent fysiskt föra den hela vägen hem och in till ditt centrum. Den närmaste bilden som du kan se av dig själv i spegeln är en suddighet. Även om vetenskapsmännen kan komma närmare och visa att suddigheten är celler, molekyler, atomer, partiklar så kommer de, hur nära de än kommer, alltid att vara på ett visst avstånd från dig, utanför dig.

Dina utseenden visas för andra och för dig själv i spegeln. Hur kan du avslöja vad du är på noll avstånd, i hjärtat av alla dessa utseenden?

Se efter själv! Så enkelt är det.

Se Efter Själv

När du tittar i en spegel så ser du ditt ansikte där.

Ser du ett andra ansikte på din sida av spegeln, eller ser du tom rymd?

Jag ser inget ansikte här som konfronterar ansiktet i spegeln. Jag är tom rymd här för mitt utseende där. Jag är kapacitet för mitt ansikte i spegeln.

Där borta bakom glas är mitt utseende som människa; på den här sedan av glaset är min gudomliga verklighet. Jag är båda. Jag har det där ansiktet och jag är den här verkligheten. Mitt ansikte där är ett utseende av Den som jag verkligen är – här. (Ett av mina många utseenden.)

 

Är detta också sant för dig? Var är ditt ansikte? Här eller där?

Försök med det här: peka bakåt mot dig själv medan du tittar i spegeln.

Personen i spegeln pekar bakåt mot sitt ansikte.

På den här sidan av spegeln, vad pekar ditt finger på?

Ett ansikte eller en tom rymd?

Vad kan det här göra för skillnad i ditt liv?

Lättnad

När du ser in i din sanna natur så ser du att ditt utseende tillhör det som är därute i spegeln och i andra. Om du tar fakta på allvar så ser du att det inte är givet här i ditt centrum. Ditt utseende som människa är där ute. Vilken lättnad. Det finns inget att hävda här i centrum, inget att oroa sig över, inget att rätta till, förändra, hela, bli av med, vara deprimerad för, kritisera, skryta över … Du kan slappna av och luta dig tillbaka in mot den här fria och friska rymden – om du väljer att göra det. Här i ditt centrum mår du enastående bra – du har aldrig mått bättre!

Ditt mänskliga själv

I centrum är du gudomlig, i ditt yttre inom ett visst avstånd är du en människa. Att se vem du verkligen är betyder inte att du inte längre är medveten om ditt utseende, inte längre är själv-medveten. Det är både omöjligt och oönskat. Självklart så reagerar du fortfarande på ditt namn, fortfarande känner du igen ditt ansikte i spegeln och fortfarande tar du ansvar för dina handlingar. Men nu är du medveten om att ditt yttre är liksom en förklädnad, en inkarnation som du iklätt dig för att vara i den här världen. Inuti är du Gud, utanpå är du en människa – en unik person med ett speciellt bidrag till världen. I stället för att tänka att du endast är en person med det här utseendet så är du vaken för Kraften bakom dig, Tryggheten inom dig, Inspirationskällan och vägledningen i hjärtat av ditt mänskliga liv. Det här gör det möjligt för dig att vara dig själv ännu mer.

Villkorslös kärlek

Den här Kraften bakom din rygg, den här Tryggheten som bor innerst inne i ditt hjärta är villkorslös kärlek i betydelsen att denna rymd utan huvud, som är ingen-ting, har ingen möjlighet att stöta bort någon eller någonting. Du är byggd öppen – för ditt eget liv och för andras liv.

Upptäckten av Vem du verkligen är, är ett djupgående ifrågasättande av hur vi vanligtvis ser oss själva och andra. När vi fortgående lever från Sanningen så förändras på djupet vårt sätt att relatera till både oss själva och andra. Var uppmärksam på Sanningen och ta reda på hur upptäckten av villkorslös kärlek påverkar dig personligen.

Douglas Harding:

Ett av de mest fantastiska instrumenten som visar sanningen att Gud är närmare mig än Douglas, är spegeln. Den tar bort blockeringen Douglas från Guds väg. Min spegel är fantastisk, en fantastisk lärare, mer värdefull än alla världens heliga skrifter. Face to No-Face, Douglas Harding.

Min spegel bekräftar denna vidsträckta öppenhet just här där jag är. Just den sak som en gång för länge sedan satte på mig ett ansikte befriar mig nu från det. Nu tittar jag i spegeln för att se hur jag inte ser ut! Douglas Harding

Hela mitt liv och vad jag vill dela med människor är; kom tillbaka från att identifiera dig med figuren i spegeln, som visserligen är mycket betydelsefull men är där. Kom tillbaka från honom där till ”här”, till hans Ursprung, vilket är exakt var du är. Video Intervju med Douglas Harding

Fortsätt med ett annat experiment

Citat

Kommentarer till det här experimentet

Citat

Hans form har dött bort, han har blivit en spegel: ingenting är där utom bilden av en annans ansikte. Rumi

Vi blir alla förvandlade när vi med obeslöjat ansikte, som i en spegel reflekterar Herrens härlighet. St. Paul

Ensam, utan form och ansikte,
Fotfäste eller stöd, går man vidare
Att älska Det, bortom alla varelser,
Som kanske vinns av lycklig slump. St. John of the Cross

Som en skönhet är jag ingen stjärna 
Det finns andra ojämförligt vackrare 
Men mitt ansikte bryr jag mig inte om,
För jag är bakom det
Det är de där framme som får ta smällen. Tillskrivs Woodrow Wilson

En mormor med sömndruckna ögon
Möter sig själv i en gammal spegel.
Klart ser hon ett ansikte,
Men det liknar inte alls hennes eget. Tozan Ryokai

Alla som inte känner sitt sanna ansiktes natur är liksom en spegel. När allt kommer omkring, hur länge stannar och syns spegelbilden? Gör det till en vana att fundera över spegelbildens ursprung … Den här kinden och det här födelsemärket går tillbaks till dess Källa. Rumi

Och vi, åskådare alltid, överallt, 
Tittar på, aldrig ut ur något!
Vem har vänt oss runt så här? Rilke

Jag letar efter ansiktet som jag hade
Innan världen skapades. Yeats

När din kropp och ditt sinne slappnar av och somnar till så är ditt Ursprungliga Ansikte klart framför dig. Zazen-gi
Inte en enda av de 1700 koanerna inom Zen har något annat syfte än att få oss att se vårt Ursprungliga Ansikte. Daito Kokushi
När tänkandet har minskat så uppenbarar sig det Ursprungliga Ansiktet. Daito Kokushi

Han som skådar sitt eget ansikte – hans ljus är större än människornas ljus. Trots att han dör så är hans seende evigt eftersom hans seende är Skaparens seende. Rumi

En Bramin gick till Buddha för att få hjälp. Han bar en blomstergåva i vardera hand.
”Släpp”, uppmanade Buddha. Braminen släppte blommorna i sin högra hand.
”Släpp”, upprepade Buddha. Braminen släppte blommorna i sin vänstra hand.
”Släpp”, sade Buddha igen. Braminen blev helt paff.
”Släpp det som är i ingendera hand utom den mittersta”
Vid dessa ord gick Braminen helt nöjd sin väg. 

När du på din väg ser ett avhugget huvud …av detta lär du om vårt gömda mysterium. Rumi

Jag är utan huvud. Rumi

Du har aldrig skådat människans huvud: du är en svans. Rumi

Halshugg dig själv! Rumi

Du måste välja mellan två saker – antingen låta hugga av ditt huvud eller gå i exil… Den som älskar Mig men älskar sitt huvud mer, är ingen sann älskare. Attar

Skrattande och i glädje tappade han sitt huvud. RumiEn munk berättade att han hade ett oskattbart svärd. Ten-t'ou sträckte fram sin nacke och sade: “Så hugg då av mitt huvud”. Munken sade: ”Du har tappat huvudet” Ten-t'ou skrattade högljutt. Men munken uppfattade inte vad han skrattade åt. Blue Cliff Record

Det oskattbara Vajrasvärdet är just här och dess syfte är att hugga av huvudet. Tai-hui

Om Han avskiljer huvudet från kroppen så reser Han upp tusentals huvuden åt den halshuggne. Rumi

Till toppen av sidan

Kommentarer

En vän bad sin fyraåriga dotter att gå till badrummet och tvätta sitt ansikte. När min vän tittade in i badrummet så tvättade hennes lilla dotter ansiktet – ansiktet i spegeln! En annan dag tittade min vän och hennes dotter på skolfotografier. Dottern kunde identifiera alla ansikten utom ett – ”jag har aldrig sett den där lilla flickan i skolan” R.L. UK

Förra veckan fick jag besök av en vän. Han var deprimerad och rädd inför framtiden. Jag räckte honom en spegel och bad honom att titta på ansiktet i spegeln. Vem är det där, frågade jag honom. Han svarade, ”det är jag med ett blekt och ledset ansikte”. Sedan frågade jag honom om han kunde koncentrera sig på att se det som betraktade det där ansiktet. Jag frågade om han kunde identifiera sig med det seendet snarare än med ansiktet i spegeln. Till min stora förvåning sa ha ja. Fram till den dagen hade han förkastat allt som jag hade sagt om Vägen utan huvud. Det här var förmodligen ett mycket mer direkt sätt. Jag frågade vad han kunde säga om det. Om detta ”seende” verkligen var han själv. Han sade att det inte har några egenskaper, inga drag men var uppenbarligen hans ”kärna”.

I morse när jag mindes den där händelsen fick jag en ide till en ny övning i seende. Jag tror den kan demonstrera ”Vägen utan huvud” på ett mycket enkelt sätt. Här är det:

Titta på ansiktet i spegeln. Låt oss undersöka om det där är du. Titta efter nära och se om du känner igen dig själv där. Det är ett mycket bekant ansikte. Är det verkligen du? Blunda nu. Vad har försvunnit? Vad finns kvar? Vem är medveten om att det där ansiktet i spegeln har försvunnit. Med vad kan du ”se” att det där ansiktet har försvunnit? H. Holland

Fortsätt med ett annat experiment

Åter till toppen av sidan