Peka i två riktningar

Peka med ett pekfinger utåt mot världen och med det andra pekfingret in mot ditt “icke ansikte”.

Fingret som pekar utåt pekar på en scen full av oräkneliga former och färger. Det är en komplex bild. Ju längre du tittar desto mer finns det att se och det mesta av det är dolt, på ett eller annat sätt skymt av andra saker.

Är det här Vem du verkligen är? Är du tom på allting och på samma gång kapacitet för den här evigt skiftande vyn, rum för denna fantastiska värld. För att ta reda på det, bara se. Att se rymden här är enklare än enkelt.

Tillämpning i livet

Nu när du har sett att du är kapacitet för världen. Nästa gång som du hamnar i en komplicerad och förvirrande situation se till att var närvarande i den situationen utifrån denna kapacitet, denna klarhet. Uppmärksamhet i två riktningar: förvirrande situation där - klarhet här. Du är inte en sak som har fångats av situationen. Du är kapacitet för allt som händer. Klarheten här påverkas inte av förvirringen där. Du kan vara vaken och vila i klarheten och enkelheten här som är ditt innersta varande. När du är närvarande i situationer utifrån denna klarhet kommer dina riktiga reaktioner att strömma till. Gradvis genom erfarenhet kommer du att lita på detta djup som är du.

Utseenden ställs mot andra utseenden och är så begränsade i sin kapacitet. Men du – Vem du verkligen är – är inte något utseende. Du är ingen sak som ställs mot andra saker men själva rymden som tar in alla saker, djupet från vilket världen strömmar.

Börja utveckla en vana att vara vaken till denna rymd som du tittar ut ifrån, rymden som du i själva verket redan lever utifrån. Lägg märke till att du i utmanande situationer är rum för dessa situationer. Ge din sanna identitet möjlighet att komma på lösningar.

Uppmärksamhet I två riktningar är praktiskt! Lösningarna på utmanande situationer och problem kommer från att ä du är medvetet öppen mot ”Det” som trots allt skapade dessa utmanande situationer!

Douglas Harding:

Genom att utföra dessa övningar i grundläggande uppmärksamhet så har du faktiskt sett vad det är att vara 1:a person singularis – ”Ingen-ting” som är intensivt medvetet om sig själv som Behållaren eller Grunden för hela denna uppvisning. Att se detta är att tro. Alltigenom omystiskt (i ordets ursprungliga betydelse), det är precist, totalt, en allt eller ingenting- upplevelse som inte tillåter något gradvis – så länge som den varar. Nu är det din uppgift att fortsätta att se din frånvaro/närvaro i alla situationer tills seendet blir alldeles naturligt och stadigvarande.