Se den du är

Det här är en presentation som är skyldig ett stort tack till Douglas Harding och andra vänner. Syftet med de här anteckningarna och sättet att peka på som de innehåller är att uppmärksamma dig på det som du var bekant med som ett litet barn men som du sedan dess kan ha glömt bort: den du egentligen är.

Tillvägagångssättet är enkelt. Ditt finger är en pil och du är måltavlan.

Peka på dina fötter. Du ser fötter. Peka på dina knän. Du ser knäna. Peka på din mage. Du ser en mage. Peka på ditt bröst. Du ser ditt bröst. Peka på ditt ansikte. Du ser.........

När någon tittar på mig, ser hon ett ansikte. När jag ser hitåt, finner jag ingenting alls. Min pekande fingertopp kommer närmare och närmare. Det som jag föreställt mig var en panna försvinner in i intet.

Vad händer med din fingertopp?

När någon tittar på mig ser han två ögon. Jag finner bara ett här.

Räkna nu dina ögon. Hur många tittar du ut ur? Kanske har du ett enda öga, helt genomskinligt och ingen som tittar ut.

Titta på dig själv. Titta på en vän. Lägg märke till skillnaden.

Här kommer tre frågor: Ä du ansikte mot ansikte? Din vän har ett ansikte men har du? Är du inte en tom rymd som är öppen för ansiktet framför dig?

För att göra det ännu mer uppenbart. Ta en papperspåse i ljust papper, ca 30 cm djup och skär av botten. Du har en tillverkat en tunnel. Sätt din väns ansikte i ena änden och ditt ansikte i den andra änden och titta på varandra.

Två frågor: Hur många ansikten ser du i påsen? Är din ände stängd eller öppen?

Om du vill se var du har ditt ansikte, titta i spegeln.

Den tomma rymden där du är, är omisskännlig. Så snart som du upptäckt detta så är din identitet återupptäckt. Den är tillgänglig för dig att titta in i när helst du vill.

Utifrån så framstår du som en person men din inblick är rymd och ljus. Kan detta gälla alla? Så ofta förbisett men här är vår genensamma grund där alla är en.

När du är som luft, genomskinlig, har du då några gränser eller några uppdelningar mellan insida och utsida?

Om ditt öga är ett fönster, har det i så fall någon fönsterkarm?

På samma sätt som du är öppen för din väns ansikte, är du inte öppen för allting? Obegränsad innehåller du hela världen. Inne och ute blir ett.

Sitt med slutna ögon och lägg märke till din andning.

I ditt varandes stillhet och tystnad finns det en förnimmelse av din andning.

Lägg nu märke till ljuden i rummet eller utanför.

Är det något som separerar dig från ljudet från en hammare eller ropet från en fågel?

Händer de likt din andning inne i dig?

Du kanske frågar vad som händer med tankar och känslor när det inte finns något som innestänger dem. Kommer de inte och går som en del av världen?

Jag finner att jag är oförmögen att hålla fast någon enskild tanke eller känsla. Utan substans har jag inga medel.

Sanningen om vem du verkligen är, är blottad och oföränderlig. Vad som förändras och djupnar är hur du värderar denna sanning.

En tanke som kanske slår dig är den: ingenting här har någonsin fötts.

När du ser in i klarheten, din varelses rymd, kan du då finna en antydan om något förutom det ofödda?

Från sakernas innersta hjärta, just där du är, hanteras allting. Ett löv vecklar ut sig, ett träd böjer sig i vinden. Ditt hjärta slår, din hand griper ett verktyg. Helt enkelt var medveten om rymden i vilket allt detta sker.

Här är också kärlekens källa. Att vara sina vänner kan vara påfallande likt att älska dem. Var öppen och kärlek kommer i sin egen tid in i världen.

Det är sant att ibland upplevs allting med en känsla av tristess. Vid andra tillfällen tar världen på sig en friskhet, en briljans där alla saker är laddade med sin egen existens.

När du skalar en apelsin. Var i nuet, vaken för apelsinens färg, dess konsistens, dess doft och smak.

Lägg märke till var klyftorna tar vägen när du äter dem. Försvinner de in i en mun?

Oavsett vilken aktivitet, se att du aldrig ser ditt huvud.

Du kan hitta ändlös inspiration och kreativitet i den här nya öppenheten.

Någonting i den kreativiteten kanske leder till att du presenterar och delar sanningen med andra. Detta är sättet för ”DEN” att fira och att glädjas i sitt eget evigt förnyande självupptäckande.

Se vad som händer

Fortsätt med ytterligare experiment

åter till toppen av sidan