Beröring

1. Beröra Mitt “Huvud”

En vanlig invändning mot påståendet att man inte har något huvud är:
”Det är sant att jag inte kan se mitt huvud. Men jag kan beröra det. Alltså har jag ett huvud här”

Låt oss undersöka saken. Inte genom debatt men genom direkt erfarenhet.
När jag berör mitt “huvud” ser jag hur mina fingrar försvinner följt av en förnimmelse av beröring.
Berör ditt “huvud” nu. Vad upplever du?
Inträffar de här förnimmelserna på ytan av ditt huvud - huvuden är fasta, färgade, formade saker – eller inträffar förnimmelserna i ett vidsträckt medvetande?
För mig inträffar de i ett vidsträckt medvetande.

Här är Douglas Hardings ord i ämnet:
“Om det slår mig att allt detta är mycket visuellt och att jag faktiskt kan känna att denna fasta sak här fyller upp det som ter sig vara tomrummet här i centrum av min värld. Varför ska jag då börja stryka, klämma och banka på den här saken bara för att finna at det inte är alls är en sak. Än mindre en skär, vit, hårig, ogenomskinlig och helt och hållet en sak i ett -stycke. I stället finner jag en följd av förnimmelser av beröring som inte är mer materiella än ljuden, dofterna, smakerna o.s.v. som också kommer och går i samma rymd.” (från On Having No Head)

Självfallet har jag lärt mig att förknippa vissa förnimmelser med vissa saker (eller till mig själv när jag ser mig i spegeln) som min muns utseende eller mitt öra o.s.v. Det är givetvis väsentligt att känna till detta. Det betyder att jag förstår att det finns en direkt korrelation mellan vad jag känner här och mitt utseende där ute. Utan denna förståelse skulle jag inte kunna fungera i samhället. Men denna förståelse, lika mycket som den är väsentligt för att leva i världen gör den mig inte till en sak här i mitt centrum, separat från alla andra saker.

Citat

Om sinnesdata bokstavligen är inne i hjärnan så är vi bundna till slutsatsen att de alltid är mindre än de saker som de tillhör (eller annars) att vårt eget huvud är mycket större än det tycks vara vid beröring. H.H. Price

2. Beröra Saker

Vi ”tar an” inte bara det yttre av vad vi ser och hör. Vi tar också an texturen av allt som vi berör. Vi kan lägga märke till det nu när vi genomför det här snabba experimentet.

Sträck ut ditt pekfinger och berör någon sak eller yta som finns din närhet. Det kan vara vad som helst – stolen, mattan, dina kläder, vad som helst.

Vad är det som kan förnimmas här?

Känner du både toppen på ditt finger och objektet som du berör? Eller finns det bara en närvarande förnimmelse, förnimmelsen av det närvarande objektet? Tygets textur, mjukheten hos träytan. I själva verket, är det inte riktigare att säga att din fingertopp på något magiskt sätt har förvandlat sig till objektet som du berör? Din fingertopp är det där objektet! Din fingertopp måste tömma sig på sig själv så att den kan anta objektets textur.

I själva verket är detsamma sant för hela din hud över hela din kropp och självfallet för alla dina sinnen.
Det här är ytterligare en väg som visar oss vår verkliga och sanna natur, det vill säga, tomhet för världen att hända i.

Citat

 

Att känna en sak är att bli den. Erigena

Hela den fantastiska Jorden är inget annat än du. Hsueh-fengAll kunskap är i strikt mening, assimilering. St. Bonaventure

Det riktiga betraktandet från den med högst andlig kapacitet är att det är en absolut enhet mellan den som känner, kännandet och det kända. St. Bonaventure

En plötslig förnimmelse av att Subjekt och Objekt är Ett kommer att leda dig till en djup mystisk ordlös förståelse – du kommer att vakna upp till sanningen i Zen. Huang-po

Bodhisattvas är kapabla att expandera sina kroppar till universums gränser. Gandavyuha SutraFör en som är Själv-förverkligad existerar inte kroppen. Anandamayi Ma

Lös upp din form. Tauler

Kommentarer

Efter att ha begrundat några av experimenten om beröring på webbsidan så gjorde jag en liten upptäckt för mig själv som du kanske kan finna intressant …

Om jag gnider mina händer mot varandra så finner jag att jag är alla fingrarna och tummarna. Om jag i stället blundar och noga undersöker min vänstra hand med min högra – smeker fingrarna, undersöker mellanrummet mellan dem, berör mina fingernaglar, min vigselring – så finner jag att min vänstra hand intar en fast form medan min högra hand försvinner helt! Det förvånande är att om jag undersöker min högra hand med min vänstra så finner jag att min vänstra hand nu försvinner till förmån för min högra. Jag är nu inte bara utan ett huvud, jag har också förlorat en hand – fastän jag inte kan säga vilken av dem. Jag undrar om jag ska förlora mig själv fullständigt?

I dessa dagar med mycket hand-tryckning är det här ett användbart sätt att peka på min sanna natur och något som jag kan praktisera utan att väcka alltför mycket misstänksamhet! Mark.

Fortsätt med ytterligare ett experiment

åter till toppen av sidan